Mmm

Idag ska jag & Martin ta oss tid att vara själva, åka på bio och äta ute. Senast vi gjorde det hade jag värkar och födde dagen efter så det var inte så mysigt den kvällen.. jag låg över bordet på thairesturangen och stånkade och pustade igenom mina värkar. Tillslut ringde jag till förlossningen, vi åkte in och det var på gång. Fick åka hem med sömntabletter och smärtstillande, och kom igen dagen efter kl 8 på morgonen. Hemsk natt med andra ord. Hela dagen gick vi i trappor och korridorer, allt för att Nisse skulle ut. Jag lipade, tjöt och tyckte förbannat synd om mig själv att inget hände. Mamma jobbade på akuten den natten så hon kom över och tröstade mig lite. Fredag kväll var jag öppen 3 cm, och blev så sjukt besviken. Kämpat hemma sen torsdagen och hela fredagen för tre jävla cm. På lördag morgon var jag helt slut. Färdig att dö typ. Jag ville inte mer nu. Önskade mig inget barn längre. Och värre skulle allt bli. Alla försökte få i mig något att äta, eller dricka. Men jag var bara förbannad och putt på allt så jag kved igenom värkarna som kom var 4 minut ungefär sen torsdagen. Ctgn visade att dom var många och starka. När jag hade öppnat mig 4 cm skulle jag få komma till förlossningen, där skulle jag få lustgas så jag längtade verkligen. Lördag morgon hade jag äntligen öppnat mig en enda fjuttig cm till, men den cm gjorde att jag fick lustgas .. fy fan vad skönt. Mamma hade kommit nu, och för första gången på länge kände jag mig aspackad. Bästa jävla känslan på länge. Jag skulle föda barn, och jag var full. Jihoooo! Jag var på topp, och tydligen var jag riktigt nöjd enligt mamma & martin som berättade sen att jag hade pratat ordentligt i god natt mössan.. hela lördagen andades jag i min käraste lustgas, och ju fler timmar som gick desto ondare fick jag.. lördag natt trodde jag att jag skulle bryta ihop, nu var jag riktigt trött och hade ont. Ont som fan.. trodde inte jag kunde ha det ondare, men ack så fel jag hade. Mamma sov på en sacco säck och martin på madrass, jag gick runt med min lustgas och försökte fokusera på att ta mig igenom värkarna. Söndag morgon var jag förbannad, nu fick det vara nog. Dom satte igång mig, och tacka fan för det. Då drog värkarna igång ordentligt, och hål på fosterhinnan gjorde att vattnet rent ut forsade ut. Jag hann inte mer än ta några sekunders luft innan jag tryckte masken mot ansiktet igen. Full effekt sen lördag eftermiddag gjorde att jag var helt groggy. Skönt! Hade tagit med mig den hem om man hade fått. När jag var öppen 6 cm började jag krysta, tok på tidigt. Han låg fel. Fick lägga mig på sidan, och krystade för kung och fosterland. Martin och mamma peppade mig hela tiden. Sköterskan skulle ut och hämta fler sköterskor och när dom kom tillbaka hängde nisses huvud utanför.. haha... skratta ihjäl mig när jag tänker på det. Oj vad fart det blev på alla! Martin grät , mamma grät och upp kom världens finaste pojk. Han hittade tutten direkt och var såå fin! På slutet gick allt som en dans, när jag hade öppnat mig 10 cm tog det 20 min och sen var han ute. Och inte ett stygn behövdes. Som sköterskorna sa - det var du värd efter dessa dygn.. och fredags personalen var måttligt nyfikna som kom på söndagen hur allt hade gått, och kvar låg jag! Så samma personal fick följa mig igen, det var bra. Vi hade börjat känna varandra lite vid detta laget ;) . Alla var så sjukt trevliga, även om jag bröt ihop ibland.. mamma och martin var helt fantastiska ! Nu rullades jag ner till bb i min lilla rullstol och martin körde ner vincent i sin lilla låda. Livet kunde nu börja med en helt annan mening! Och jag lovade vincent, att jag skulle göra allt för honom! Min fina lille ängel ?